Februari är på många sätt en fin och mysig månad. Vi firade alla hjärtans dag med lite mys hemma med lilla familjen. Det var sportlov vilket innebar att det var lugnare på jobbet och man kunde få mer gjort. Snön har smällt och det är plusgrader. Solen skiner. Det finns mycket att uppskatta.
Men det finns också en hel del misär att ta sig igenom. Överlag kan väl februari jämföras med att springa genom honung. Sött om man gapar, men att röra sig går trögt.
Först blev Inna förkyld. Ont i ögonen och rinnande näsa. Som urstark kvinna gjorde hon inte en min utan körde på som vanligt. Dock med lite hjälp av diverse värktabletter.
Därefter blev det min tur. Och vilken käftsmäll jag åkte på! Inflammation i högra ögonlocket. Med det kom trötthet i kroppen. Feber på det. Täppt i näsan. Rinnande näsa. Nysmaraton. Lock för öronen.
Hur ett eller flera virus tillsammans kunde koka ihop denna soppa i min kropp är helt bortom mitt förstånd. Jag åkte ju på allt. Så klart. Riggad skandal!
William klarade sig däremot utmärkt trots att levt i en oas av olika virus här hemma. Han både bajsar och garvar som han skall. Ofta ler han stort han åt oss när vi ser roliga ut enligt honom. Exempelvis när en nysning sker. Sömnen har varit svår, men är inte heller något nytt fenomen. Jag tror det är min dåliga gen som spökar där.
Men men.
Nu sitter vi här i början av härliga mars. Februari är bakom oss och avklarat för i år. William är nu exakt 6 månader gammal. Och vi är 6 månader in i vårt föräldraskap med allt vad det innebär.
Lyckligt lottade.