Vad håller USA på med egentligen?
Kommentar och tankar om det världspolitiska storspel som pågår
Få av oss som hänger med i nyhetsflödet har kunnat undgå USA:s totala gir efter att Donald Trump installerats som förenta staternas president. Nya utspel som trumfar gårdagens kan vi nog förvänta oss en lång tid framöver.
Det har under en tid normaliserats att det man säger eller skriver inte behöver vara sant längre - detta i yttrandefrihetens namn.
Och ja. Det stämmer att man har rätt att tycka, tänka, säga och skriva vad man vill så länge man håller sig inom yttrandefrihetens ramar. Det finns ingen lag som säger att en amerikansk president inte får ljuga offentligt. Vill han skriva att det var Ukraina som startade kriget genom att planera en invasion mot Moskva eller vad han än vill få ur sig, så får han göra det. Nu har han inte sagt just det.
Han har däremot kallat folkvalde Zelenskyj för diktator eftersom Ukraina skjutit upp valet som normalt sett skulle hållas 2024. Den påläste personen förstår att under krigslagar och med delar av landet under ockupation så är det omöjligt att hålla demokratiska val som säkerställer att de människor med rösträtt kan deltaga. Det finns lagar, regler och skyldigheter som måste kunna uppfyllas av landet som håller val. Fullt rimligt att det således skjuts upp.
Den Ukrainska konstitutionen, likt många andra europeiska länders, tillåter heller inte val under krigstid. Det demokratiskt valda parlamentet i Ukraina förlänger krigslagarna med jämna mellanrum vilket är fult rimligt och förväntat. Detta kan ska man kunna förvänta sig att en världsledare som förenta staternas president känner till.
Donald Trump har även gått ut och sagt att Ukraina hade kunnat undvika kriget genom att förhandla för tre år sedan. Låt mig påminna om att Ukraina försvarar sitt land mot en stat som har en tradition av att invadera och ockupera andra länder. Moldavien. Georgien. Och Ukraina sedan 2014 när kriget började, medan världen sov.
Det finns inget att förhandla om med Ryssland och har aldrig funnits det. Speciellt inte innan invasionen då Ryssland skickade ut sin kravlista som grovt förenklat innebar ren kapitulation gentemot den ryska militärmakten. Det är inte heller aktuellt nu när kriget pågått i tre år.
Anledningen är att Ryssland prövar en ny världsordning om att den starkes rätt (förklaring: den som har starka militära muskler ska få göra vad den vill med militärt svagare länder, bara för att den kan) skall gälla. Det urholkar vad som är uppgiften av FN:s säkerhetsråd - att se till att den starkes rätt inte skall gälla. Det finns således goda skäl till varför de största militärmakterna har permanenta platser i säkerhetsrådet. Nu går Ryssland emot det. Då måste omvärlden markera att förhandling, eftergifter, eller att man får något man inte har rätt till (mark i ett annat land exempelvis) inte uppnås genom att attackera ett annat land.
Gör vi det säger vi att den starkes rätt gäller. Det resulterar i att det är okej att invadera mindre länder och ta vad man vill.
Jag är besviken över att man inte markerat hårdare och med fler sanktioner för att helt strypa Rysslands förmåga att föra krig så här länge. Men jag stödjer också processen kring de beslut om sanktionerna vi nu tagit och implementerat.
Hur man än väljer att tolka Donald Trumps uttalanden som nu kommer så är faktum följande. Det är Ryssland som oprovocerat attackerat och illegalt ockuperat delar av Ukraina sedan 2014. Ukraina är en suverän stat som har rätt att fatta egna beslut om vilka allianser eller ekonomiska samarbeten man vill ingå. Ryssland har rätt att ogilla besluten hur mycket dom vill. Det är fortfarande inte försvarbart att invadera och ockupera sin granne och samtidigt hävda man blev provocerad eller tvingad till att göra det. Ryssland kan avsluta kriget när som helst genom att dra tillbaka sin militär. Det bör vara den samlade världsordnings utgångspunkt.
Det är inte Ukrainas fel att Ryssland anföll och ockuperar delar av landet.
Som bilden ovan visar är det svårt att förstå vilket hot befolkningen i Bucha utgjorde när man mördade civila där. Och vilken rysktalande befolkning som bodde där och i Kyiv som man ville “skydda” genom att ha ihjäl dom. Det är också svårt att tänka sig hur Ukraina hade kunnat undvika att bli utsatt för dessa krigsbrott genom att förhandla med den anfallande parten som redan invaderat landet 2014. Och som repetitivt begått liknande övergrepp med sin krigsföring i andra länder. Tankeövningen överlåts till den som vill göra ett försök.
Nu ska vi tillbaka till Donald Trump och vad USA håller på med.
Jag vet inte. Ingen annan vet. Här är ett par teorier och vilda spekulationer som jag kan tänka mig utifrån min tolkning när en allierad världsledare ljuger i en sådan utsträckning som nu sker.
Donald Trump har tidigare drivit frågan att Europa och övriga i NATO skall rusta upp. Han drev det bland annat under sin tidigare mandatperiod som president. Teorin är att det fått ringa effekt i hans mått mätt trots att fler länder inom bland annat NATO numera spenderar 2% eller mer av sitt BNP på försvar. Donald Trump tycker det går för långsamt och att 2% är för lite (USA spenderar 3,4% av BNP). Genom uttalanden som detta idag, och övriga (ibland motstridiga) från hans stab, så vill man påverka Europa att spendera mer. Med den teorin menar jag att Trumps uttalanden som är faktiska lögner och innehåller direkta felaktigheter snarare är väl anpassad kommunikation gentemot europeiska politiker. Kommunikationens syfte, hur bisarr den än är, är således att provocera fram den reaktion vi nu ser. Bland annat Danmark lanserade ett nytt paket till sin militär på 75 miljarder idag läste jag. Uppenbarligen skulle det kunna fungera mot vissa länder.
En annan teori är att Ryssland eller Putin har någon slags hållhake på Donald Trump och att han tvingas till dessa uttalanden. Alla vet ju att det är direkt fel det han säger. Förmodligen vet han själv även det. Om nu författaren till Art of the Deal är en så duktig förhandlare - varför har man då gjort eftergifter redan innan förhandlingen har börjat? Vad har USA att vinna på att ge efter för ett land som Ryssland med en ekonomi som Italiens - när mer eller mindre resten av världen står vid dörren och vill göra affärer och bilda samarbeten kring innovation och annat? Vad har Ryssland att erbjuda USA annat än olja & gas? Det skulle kunna finnas en rejäl hållhake här mot Donald Trump som person. Jag har svårt att få ihop det annars. Stämmer denna teori så tror jag aldrig vi kommer få reda på det.
Den sista teorin är att han bara står och svamlar och repeterar den senaste uppfattningen han fått, efter ett långt samtal med Vladimir Putin och debriefing med Marco Rubio som nyss träffat Ryssland. Jag vill dock inte tro att USA:s president är så pass svag och lättpåverkad, eller korkad att han häver ut sig sånt. Vi får inte glömma att presidenten har ett stort antal personer runt om kring sig i sitt dagliga arbete och får dagliga underrättelser. Men när han står framför media och talar så står han ensam och kan säga vad han vill. Det kanske var rent svammel. Eller så tror han på de ryska lögnerna rakt av numera. I så fall har vi allvarliga problem.
Oavsett vad eller vilket spel han kör eller vad han tror. Det kan vara obehagligt att ett land som USA, som skall stå upp för och skydda den världsordning som världen också är överens om, helt plötsligt vänder på kappan i sin retorik.
Jag tycker vi ska ta detta med ro för nu och se vilken faktiskt politik som kommer genomföras. Kommunikation är en sak.
Nu har jag spekulerat lite fritt i detta. Säkert på gott och ont. Men det finns trygga punkter och räcken att hålla i. Det finns amerikanska politiker som står upp för gällande ordning. Det finns journalister i USA som granskar makten och som kommer fortsätta göra det.
Europeiska ledare agerar. Vi som nation står upp för Ukrainas suveränitet och vårt försvar på hemmaplan.
Det gör mig både stolt och lugn.