Nya rutinen slog hårt mot skrivandet
Om vad jag haft för mig senaste tiden
Att natta en sex månaders bebis är inte alltid det enklaste. Statistiken talar för att strax över hälften av alla bebisar har svårt att sova självständigt genom natten.
Inte nog med det så tycks bebisars sömncykel pågå i ungefär en timme. En vuxen har en sömncykel på cirka en och en halv timme. När man är mellan två cykler har man som lättast att vakna och William vaknar ofta.
Det innebär att han sannolikt kommer vakna när jag precis börjat den sista delen av min egen sömncykel - och man blir därför dödstrött vid uppvaknandet.
För egen del så kan jag inte riktigt sova under min del av nattpasset. Vi har nämligen delat upp natten för att försöka återställa lite av Innas dygn. Hon tog tappert den första tiden innan vi fick en hållbar rutin på plats.
Natten börjar vid klockan sju på kvällen för vår del. Då har William fått en portion gröt. Han får sitt kvällsbad. Och han blir ammad på sängkanten. Därefter tar jag och bär honom en stund så han får rapa. Vi sjunger en sång (mest jag), och sen lägger jag honom.
Sången fortsätter ett tag. Schuberts militärmarch tar ofta vid efter en stund. En låt William vant sig att somna till. Den går på repris.
Runt klockan åtta på kvällen somnar han. Då väntar en kopp te och eventuellt en smörgås om jag har tur. Det blir ofta att försöka varva ned.
Klockan nio går jag och lägger mig bredvid min son och nattpasset börjar. Innan klockan tolv vaknar han oftast ett par gånger. Jag märker inte om jag sover och minns det inte heller. Man är alltid på alert känns det som.
Runt halv ett brukar jag inte kunna trösta och natta om, och då kommer Inna som sovit några timmar förhoppningsvis. Nattamaten skall serveras genom amning. Därefter brukar han kunna somna om även om det kan ta lite tid.
Är det en veckodag så går jag och lägger mig i ett annat rum och Inna tar över så jag slipper sova på jobbet. Är det helg försöker Inna somna om och jag försöker klara mig till klockan tre på natten - vilket fungerar ibland om William kan somna om. Det är inte alltid så enkelt.
När jag inte fixar det längre så tar Inna över det sista av natten och jag försöker sova en bit in på morgonen.
Och så ser livet ut just nu. Lägg på heltidsarbete och andra sysslor på det så har ni mitt liv i stora drag just nu.
Skrivandet fick sig en liten smäll när vi införde rutinen.
Men det ser ljust ut framöver. Små framsteg i sömnen kommer. Vår lilla börjar förhoppningsvis sova lite mer självständigt vilket kan ge mig mer tid på kvällarna till annat.